Ett år senare

171006a

Tiden går och går och går. Ibland långsamt, ibland fort. Ibland står den fullständigt stilla.

Såhär snabbt går ett år.

Advertisements
Posted in Livet, Uncategorized, Vardag | Leave a comment

Varför kan man inte få sig ett riktigt plåster?

Jag var borta på lasarettet och lämnade blodprover i dag. Det finns två saker som jag gillar med att lämna blodprov.

  1. Det där klickljudet när sköterskan klickar på röret i kanylen.
  2. Den där  mekaniska “vaggan” som blodproverna ligger och gungar runt på.

Det jag däremot inte gillar är att man alltid får ett så skabbigt plåster efteråt. Om det ens kan kallas för plåster. Sverige är ett i-land. Jag betalar inte skatt för att få ett Kalle Anka-plåster som liknar något från mellersta Sibirien 1926. Ni vet, den där biten papper som fästs med överdimensionerat mycket kirurgtejp. och så blöder det inte ens.

Posted in Kränkningar, Uncategorized | Leave a comment

Gray hair don´t care

170919a

Snacket går, om att jag ska skaffa grått hår.  Och det stämmer faktiskt. Sommarens glada satsning på lila hår, blev ett fiasko. Men jag försökte i alla fall. Nu är det som så att jag har planerat mitt hår som en trestegsraket som ser ut som följande…

1. Kort frisyr med GRÅTT hår

2. Något längre frisyr med LILA hår

3. Snedlugg i längd till hakan med SVART hår.

Sådär ser ettårsplanen ut. Men… grått hår is coming up här näst.

Posted in Uncategorized, Vardag | Leave a comment

Välutrustad!

Så! Nu kan atombomberna få regna, för nu har jag köpt en ryggsäck som även kan fungera som skyddsrum för katterna. Via öppning mot ryggen till, är den säker mot ficktjuvar. Det går inte att skära eller såga sig in i den. Det vattentäta chassit är tillverkat i kevlar och aluminium för att klara stötar och incheckning som flygbagage. Dessutom har den lampa och mobilladdare med solceller.

Posted in Uncategorized, Vardag | Leave a comment

I am titanium *sjunger*

170830a

Så är det gjort. Jag har äntligen fått min diskbråcksoperation. Eller – fusion mellan L4 & L5, som det heter för yrkesfolket. Jag skulle kunna tjata massvis om den här operationen, för den betyder så otroligt mycket för mig. Jag kommer att kunna få tillbaka en enklare vardag där man slipper att jaga rätt på en sittplats var femte minut.

Det har också varit en ambivalent och underlig tid för mig, att gå och längta efter något som gör mig skräckslagen. Narkos och operation är en av få fobier som jag har. Jag tänker inte sitta här och göra en kill-gissning om vad det kan tänkas bero på, men det spelar antagligen stor roll att jag som 7-åring fick akutopereras utan bedövning och narkos. Och det är sånt där som triggar katastroftankarna – Tänk om bedövningen inte fungerar? Tänk om jag är sövd men känner ändå? Tänk om jag inte tåler narkosmedlet? Tänk om jag aldrig vaknar upp igen? Tänk om jag ännu en gång får uppleva en fars-artad fiaskooperation där livet hänger på en skör tråd på grund av att en kirurg hade en dålig dag på jobbet? Kort och gott så tror jag att den där rädslan är rädslan som flygrädda känner inför en flygresa.

Faaan vad det här inlägget landade i en slags veckotidningsjournalistik om “Diskbråcksoperationen gav honom vardagen tillbaks”.

Operationen gick utmärkt. Jag mår ganska så bra. Jag är i alla fall glad. Jag har gått upp ett kilo i vikt under sjukhusvistelsen. Allt titanslöjdarbete i ryggen har säker några gram på sitt samvete.

Det kommer att bli bra det här.

Posted in Livet, Vardag | Tagged , | Leave a comment

Juliinlägg

Det är full rulle, men jag skulle ju ljuga om jag säger att det är sommar. Jag jobbar, jag bor i kolonistuga, jag har lila hår, jag har tusen kreativa bollar i luften och äntligen har jag fått ett datum för ryggoperation.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Punga upp med pengar och sånt

170630
Bilden här i inlägget är faktiskt en del av ett spontant konstprojekt som jag hade körandes för några år sedan. Jag lekte med könsstereotyper och idén om att placera historiska personer i perspektiv som möjligtvis skulle vara fullt möjliga idag, men inte för 300 år sedan. Carl von Linné  i utsmetat läppstift och billig ögonskugga är ju ett sådant exempel. Att rita på sedlar och leka med stereotypa och fördomsfulla könsroller är kreativitet som är både lättköpt och gjord säkert tusen gånger förr, men konst behöver inte alltid vara något nytt och spännande. För mig låg konstverket i att leka med tanken av att en riktigt homofobisk karl skulle få den där sminkade Carl von Linné ur en bankomat  och lämna fram den som betalning. Sånt är kul.

Med detta sagt så har jag givetvis ägnat några ögonblick den senaste veckan åt att kolla igenom en massa gamla jackor efter utgående mynt och sedlar. Imorgon är ju sista dagen innan de idiotförklaras. Sju kronor hittade jag. Det är inte mycket, men det är sju kronor jag gått miste om ifall jag inte kollat efter. Hur kul kan man ha för sju kronor? – En birkabulle på Konditori Finess på Tågaborg. Tror jag, eller så har de höjt priserna sedan jag bodde där uppe.

Kommer jag att känna någon separationsångest kring de utgående kontanterna? Ja och nej. Sedlarna kommer jag absolut inte att sakna. Jag minns när de kom i mitten på 80-talet. Stundtals har jag gillat färgkombinationerna i 100-lappen. Men i övrigt har jag aldrig riktigt gillat dem. Men mynten däremot! Vi har i Sverige varit så otroligt bortskämda med en för sin tid idealiskt designade mynt. Turister har blivit avundsjuka på det där, att våra mynt ligger så fantastiskt bra i handen. Men jag kan någonstans förstå och ge mig inför tanken att de trots allt var för stora, i synnerhet år 2017 när mynt mer eller mindre saknar väsentligt värde. Du kan inte ens köpa en plastpåse för en enkrona. Och ska du ha en påse lösgodis, så får du lasta upp enkronor som väger mer än själva godiset. Jag kommer hur som haver att sakna enkronorna och femmorna.

Imorgon ska jag sätta sprätt på mina utgående sju kronor. Sen ska jag lära känna de nya mynten, man har ju liksom inget val. Är det nu som framtiden är här? Nej, inte riktigt än.

Posted in Kreativt, Uncategorized, Vardag | Tagged , | Leave a comment